Presentation av Debbie, godk. vallh. pr. Boomtown Great Sensation.

Debbie föddes den 25/10 1995 i en kull bestående av 10 överlevande valpar. P.g.a. vår dåvarande ringa erfarenhet av hunduppfödning (det var vår 2:a kull) och med tanke på att de tio valparna p.g.a årstiden dessutom tillbringade mestadelen av sin tid i köksregionerna, upplevde vi och alla andra inblandade denna perioden som tämligen 'intensiv'. Jag glömmer t.ex. aldrig Julafton 1995... Den firades i vanlig ordning tillsammans med släkt och vänner i vårt, i vanliga fall ganska rymliga kök. Denna julen delade vi emellertid köket med tio stycken glada och energiska 7½ veckorsvalpar med allt vad det innebär, och inget blev egentligen sig riktigt likt den julen ;-) Men den dråpliga historien får jag betätta en annan gång...
När Debbie och hennes syskon föddes var vi övertygade om att vi aldrig mer skulle få uppleva en så stor kull igen och valparnas registreringsnamn fick därför tema som indikerade på storhet, stor mängd m.m. Ingen kunde ens i sin vildaste fantasi ana att Debbie tolv år senare skulle bli mormorsmor till elva friska och fina valpar...;-)

Debbie är den mest seriösa bearded collie man kan tänka sig och har alltid genomfört sina uppgifter med djupaste allvar. Hon har inget överseende med hundar som 'tar livet med en klackspark' - det visar hon tydligt när tillfälle ges! Gudarna ska veta att jag de första åren gjorde mitt bästa för att locka fram åtminstone lite skojfriskhet och leklust hos henne - men det var som förgjort...När hon och jag gick på valpkurs i Karlshamns Hundungdoms regi var Debbie ungefär lika intresserad av att leka med de andra valparna, som hon var av att leka med mig - d.v.s. inte intresserad alls! Det enda som hände var att hon blev lite illa berörd över mitt, i hennes ögon fjantiga och opassande beteende...
Debbies oförmåga att 'spralla' och busa har förstås vållat både henne och hennes omgivning vissa problem genom åren och vissa situationer har ibland urartat totalt, framför allt när hon var yngre och hade svårare att tygla sina känslor. Den situation jag närmast tänker på är när Debbie för många år sedan skrämde en dansk fiskare på flykten, jagade ikapp samme danska fiskare och avslutade det hela med att nypa fiskaren i benet så att hans jättedyra 'stövelbyxor' gick sönder. Medan Debbie triumferade efter väl förättat verk, fick hennes husse söka upp fiskaren för att försöka förklara och ursäkta sin hunds mycket ohyffsade beteende. För att göra en lång historia kort så slutade incidenten med att vi slapp ersätta 4000-kronorsbyxorna. Dessutom fick husse några danska öl med sig hem ;-)

Trots Debbies brist på humor så har det mesta i hennes värld blivit bättre och mer 'avrundat' med åren. Nuförtiden tar hon sig inte alls på lika stort allvar längre och har t.o.m. tillåtit sig att leka lite stelt och ovant med sina små barnbarn och barnbarnsbarn. Hon är inte heller lika snabb på att uppfostra och lägga sig i andra hundars agenda längre, men ve den hund som vågar invitera till lek eller försöker charma sig till hennes märgben...

Debbie har pensionerats från det dagliga arbetet med våra får men eftersom hon fortfarande är frisk i både knopp och kropp, ställer hon utan tvekan och lika seriös som alltid upp när hon behövs ;-) Hon visade sin överlägsenhet över vår 2:a vallhund (inget namn nämnt...) så sent som förra sommaren då hon på ett mycket övertygande sätt lät förstå vem som fortfarande är vallhund nummer ett!! Men den historien tar vi också en annan gång...

Debbie är mamma till två valpkullar med sammanlagt 17 valpar. 10 av hennes avkommor har genomfört godkänt VA-test och 8 stycken har genomfört MH-beskrivning med godkänt skottprov.
Flera av hennes valpar har blivit Svenska Mästare i fårvallning för bearded collie och vunnit övriga medaljplatser vid samtliga SM-arrangemang sedan år 2000. Vår förhoppning är förstås att Debbies fina djurkänsla, hennes oerhörda förmåga att fokusera på sin uppgift och hennes samarbetsvilja ska fortsätta att leva vidare genom hennes fantastiska barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Debbie är, liksom Tom, en av sammanlagt 8 bearded collie i Sverige som innehar den svåråtkomliga och högt eftertraktade titeln 'godkänt vallhundsprov' (godk. vallh. pr.). 2002 vann hon SM i fårvallning för bearded collie och hon har även placerat sig på övrig medaljplats vid ett flertal SM-arrangemang.

Debbie, liksom två av hennes avkommor, innehar SBC:s Allroundbeardisplakett (brons) efter att ha meriterat sig inom områdena vallning, mentalitet och utseende.

Debbie har, trots sin humorbrist, visat oss och många andra vilken fantastisk kapacitet man kan uppleva hos en och samma hund och vi är både glada och tacksamma över att kunna skryta med en sådan komplett stamtik ;-)

Sussie.

Lugnet är återställt

Tänk vilka fina intentioner man kan ha vad gäller bloggskrivande så länge man är ovetande om vad som komma skall...
Vi har varit med om det mest fantastiska man kan tänka sig såsom varande passionerad hunduppfödare - vi har upplevt hur det är att ha två jämngamla kullar samtidigt. Två jämngamla kullar som sammanlagt innehöll 19 underbara valpar. 19 underbara valpar som de första veckorna (då jag fortfarande skrev blogg...)inte gjorde så mycket väsen av sig men som i takt med att de växte visade sig ta hela min tid och lite till i anspråk. Smärtminnet är ju kort och minnet av de ca 3000 högarna och de minst lika många pölarna har redan börjat blekna. Nu saknar man de 19 små pockande, bitande och pussande valparna som kom rusande för att hälsa och umgås så snart man visade sig.
Alla underbara och förväntansfulla valpägare har också varit ett stort plåster på saknadssåren och jag tror mig vara ganska säker på att samtliga valpar verkligen har hittat rätt hem! Vi ser nu fram emot att fullständigt dränkas i valprapporter och de första rapporterna har förstås redan hunnit komma. Samtliga är av god art och precis som vi antog så har våra småttingar nu fullt upp med att utforska sin nya miljö och lära sig hur man bäst duperar sina nya människor ;-)

Vi har nu fyra ljuvliga valpar kvar i huset (varav en fortfarande söker hem) och tillvaron har förstås förändrats dramatiskt både för mig och alla valparna. På mindre än en vecka har valpgänget decimerats med 15 valpar och det är förstås en mer eller mindre chockartad upplevelse för mig. För kvarvarande valpar är det förmodligen en lättnad att slippa trängas överallt och för de redan levererade valparna har det öppnat sig en helt ny värld, färdig att utforskas...Det är värst för mig alltså!

Det är tur att vi har nästa planerade kull inom räckhåll - vi håller tummarna för att det blir ännu en stor och frisk kull!

Ha en bra dag.
Hälsningar Sussie, ej avskräckt men med nya perspektiv ;-)