Snart dags för Foxy

Vi har nu kommit till dygn 58 i Foxy och Megs dräktighet och Foxy visar alla tecken på att hennes valpar kommer att födas inom ett dygn...Säker kan man förstås aldrig vara men eftersom tempen sänktes märkbart redan igår så bestämde jag mig då för att flytta ihop med Foxy på 'vinden' (läs tidigare blogg!), där allt är förberett inför hennes valpning. Natten har varit lugn och vi sov gott båda två. Morgonens temp var den lägsta så långt och har under resten av dagen och kvällen pendlat mellan 36,7 - 37,1 och vi ser med spänning fram emot att valpningen snart ska starta 'på riktigt'.

Foxy tillbringar nu sin mesta tid i valplådan dit hon sökte sig 'frivilligt' - efter att jag spärrat av sängen med kompostgaller ;-) Vad skulle man ta sig till utan dessa galler??

Meg har, som väl är, inte satt igång med sina tempsvängningar ännu och tillsvidare kollar vi hennes temp fyra gånger per dag. Håll tummarna för att vi hinner sova några timmar efter Foxys valpning innan det är dags att koncentrera sig igen ;-)

Ikväll ser jag fram emot säsongstarten av 'Lost' och köttfärslimpan som puttrar i ugnen. Men innan dess är det dags för 20.oo temptagningen och efter den kan vad som helst hända...

Tjocka som spärrballonger.

Nu börjar det bli riktigt spännande...Foxy och Meg är idag på sitt 55:e dräktighetsdygn (ungefär) och båda är tjocka och lite otympliga och verkar närmast lite förvånade över den plötsliga begränsningen det innebär att ha magen full med valpar ;-) För lugnets skull har jag delat upp hundflocken och rastar de båda dräktiga tikarna för sig. Meg och Foxy brukar i vanliga fall leka ganska utmanande med varandra och känslorna kan lätt svalla över, särskilt i samband med de vilda jaktlekarna som utövas så fort tillfälle ges. Nu vaggar de däremot lugnt sida vid sida, luktar och kissar på samma ställen och verkar helt tillfreds med sitt nya, 'lågtempoliv'. Både Meg och Foxy är vid gott mod och äter med god aptit. De började tempas (morgon och kväll) i torsdags och kurvorna är fortfarande 'normala'. Valparnas aktivitet gör att tikarna till och ifrån har svårt att komma till ro någon längre stund. Fullt förståeligt med tanke på valparnas nuvarande storlek (ca 15 cm)...

Allt är förberett och husets samtliga hundar har klivit runt i båda valplådorna. Förinspektionen av valplådorna är tydligen viktigast - när det väl kommer valpar i lådan brukar det mest vara mamman som är intresserad av vidare engagemang i lådan och dess innehåll ;-)

Bilderna visar våra båda valplyor så som de brukar se ut under valparnas 2-3 första veckor.

Ca 12 cm...

Det är nästan lika fashinerande att följa valparnas utveckling inuti livmodern som utanför...Eftersom vi varken har tillgång till (och helst väljer att slippa använda i onödan) ultraljud eller röntgen, innebär det för vår del nogsamma noteringar av varje förändring vad gäller storlek och form på valpmammornas magar. De första tre veckorna efter parningen är man nöjd och belåten över att allt har gått bra så här långt och man har inget egentligt behov av att spekulera över tikens eventuella 'tillstånd'. Efter fyra veckor har man full koll på sin tik under samtliga promenader - man vill ju inte missa det berömda slemproppslemmet som enligt uppfödarhandböckerna lär vara ett säkert tecken på att tiken är dräktig. För er som inte har hört talas om slemproppen förr kan jag förtälja att det i samband med tikens dräktighet bildas en slempropp för att förhindra bakterier och annat otyg att invadera livmodern. Delar av denna propp följer ibland med ut när tiken kissar och det är alltså på det viset man upptäcker slemmet. Varje gång tiken har kissat så kontrollerar man hennes bakre regioner och förr eller senare brukar det ge utdelning. Om tiken är dräktig d.v.s. Är hon inte dräktig så brukar man fortsätta sina kontroller ändå. Helt säker jan man ju inte vara förrän dag 65...Våra tålmodiga grannar (som tur är så är de inte så många) har fått utstå en och annan obegriplig scen under åren som gått. Slemkontrollerna är bara en i en hel rad ;-)
Under femte veckan har man förhoppningsvis konstaterat att tiken är dräktig och vid ungefär sjätte veckan brukar man tycka att tiken är jättetjock. Det är då man fingranskar kalendern, övertygad om att man har räknat helt fel och att tiken i själva verket måste börja tempas...Under sjunde och åttonde veckan kan man nästan se hur tikarnas magar växer och växer och växer och plötsligt en dag kan man känna ett litet valphuvud eller en tass som stångar mot magen ;-) Det är häftigt!!
Meg och Foxy har precis gått in i sina åttonde dräktighetsveckor och valparna är ca 12 cm långa. Inte så konstigt att tikmagarna ser ut som spända trumskinn! Det är nu man repeterar väl valda delar av hunduppfödarlitteraturen och det slår aldrig fel - varje gång 'fastnar' man i kapitlet som behandlar allt som kan gå fel i samband med valpningen...Givetvis ska man vara medveten om vad som kan hända, men istället för att gräva ner sig i just dessa sidor kan jag rekommendera den sidan som visar en nöjd, nyvalpad tik som dias av sina lika nöjda, små välskapta valpar. För det är ju så det oftast går!

Valplådan presenteras:

Tänkte passa på att presentera vår ny valplåda - inte för att den gamla tjänat ut, utan för att jag är rätt nöjd med hur den blev... :-)

Lådan består av 4 st 120 cm * 40 cm 16 mm formplywood. Jag bad killarna på trävaruhuset att kapa upp mina fyra bitar och det gjorde de snyggt och geschwint. Tyvärr glömde jag att be dem kapa en av de fyra på mitten (till 2 st 120 * 20), så jag fick göra det med cirkelsågen och det blev givetvis ett litet hack i kanten. Oh well.

Hörnen sitter ihop med pinngångjärn som sitter två i varje hörn, 10 cm från över- respektive underkant. Den där biten som jag delade på längden tog jag hem till min svåger som har en fräs, och så fräste han ett spår för montering av ett pianogångjärn - se sista bilden. Nu kan den ena väggen vikas utåt på mitten, vilket gör det lättare för tiken att hoppa ut och in medan hon är högdräktig.

När tiken är färdigvalpad är det bäst att montera in en rundstavsreling som förhindrar tiken att ligga ihjäl någon valp mot lådväggen. Denna är gjord av 25 mm rundstav och fäst i fram- och bakväggen med rundstavshållare. Notera den eleganta infästningen av de två vinkelräta rundstavarna, som är delade med ett 25mm borr, och sedan fästa med skruv som går genom den andra staven.

Nu ska det bara dit ett 'tak' av tyg som ska fästas med tryckknappar i sidorna på lådan och hållas upp med en krok i taket. Mysigt värre! :-)

Två välfyllda tikmagar

Vi hade planerat att både Foxy (Boomtown Dalwhinnie) och Meg (Artisan Ode to Joy) skulle få sina första kullar under 2007 och hade nogsamt räknat ut att det borde bli ungefär 2 månader mellan kullarna. Lite i tätaste laget kanske, men i jämförelse med förra årets tre kullar under perioden mars-augusti (som iofs bara resulterade i sammanlagt åtta valpar) verkade årets avels planering vara under kontroll.

Jag pustade ut lite när Meg började löpa helt enligt schemat - mest eftersom jag hade oroat mig över att hon skulle 'synkronisera' sitt löp efter Foxys och därmed ödelägga mina planer om två månader mellan kullarna. Därmed behövde vi dessutom bara en uppsättning valplåda, valphage och valprum istället för två vilket förstås skulle underlätta praktiskt sett.
Dagen gick och jag meddelade alla berörda personer att Megs kull nu förhoppningsvis var på G.

Av någon outgrundlig anledning föll det mig inte in att Foxy skulle kunna tidigarelägga sitt löp för att synkronisera med Meg...och i samband med eftermiddagspromenaden insåg jag förvånat att det redan var dags att revidera planerna. Foxy hade också börjat löpa!! Min hjärna började spinna i oroväckande fart vilket, som tur är, resulterade i att jag hade den nya planen färdig ungefär samtidigt som vi var hemma från skogspromenaden. Två kullar = två uppsättningar av allt ifrån valpspekulanter och fikabröd till dagstidningar och valphagar...Svårare än så är det inte! Det skulle vi nog klara av, tänkte vi optimistiskt och höll samtidigt tummarna för att tikarna inte skulle gå in i höglöp samma dag - vilket de förstås gjorde...;-) Både Foxy och Meg lät sig villigt paras exakt samma dagar - på olika ställen i landet och med olika hanhundar. Båda blev dräktiga ;-) Vi har nu gett upp tanken på en ev. paus (ngt dygn åtminstone...) mellan de båda kullarna och är istället helt inställda på att tikarna kommer att välja samma dag att valpa på. Förmodligen samma timme på dygnet...

Valplåda nummer två är redan färdigsnickrad och monterad i 'valprummet' och valplåda nummer ett väntar på att bli uppsatt i det rum vi för närvarande kallar för 'vinden' (det behövs bara en gnutta fantasi för att föreställa sig rummets nuvarande skick...). Jag ska införskaffa ytterligare en termometer och även skicka signaler till kollegor ang. ev. lån av valphage - f.ö. känns situationen helt under kontroll och vi ser med stor tillförsikt fram emot alla våra valpar som beräknas födas första helgen i mars, förmodligen samtidigt, som sagt ;-)

Äggtjuv

Idag kom jag på honom!!
Vi har nio dvärghöns som går fritt på framsidan av ladugården och som, förutom att de är ett trevligt inslag i miljön, dessutom producerar äggen som går åt i vårt hushåll. Sedan en tid tillbaka så har jag plockat allt färre ägg ur redena - jag har nog sökt förklaringen i att de flesta av våra höns faktiskt är tuppar och inte tänkt så mycket på den saken. Just nu är det Meg och Foxy som får varsitt ägg om dagen, alltså exakt det sorgliga antal som jag plockar en gång om dagen.

Förutom hönsen har vi också en synnerligen trevlig hund från Skottland som heter Spike (en närmre presentation av honom kommer vid ett senare tillfälle). Varje morgon, efter första rastningsrundan, låter jag alltid de hundar som vill, få stanna utomhus i vår stora hundhage medan resten följer med inomhus (ja, vi har centraldammsugare ;-). Spike väljer nästan alltid hundhagen - och stannar nästan alltid kvar bakom Gunnebostängslet. Den senaste tiden har han dock utabetat en vana att hoppa över så snart jag har kommit innanför dörrarna och eftersom det oftast tar en stund innan jag kommit på honom, har han hunnit med sina 'uppdrag' i lugn och ro, utan mänsklig inblandning. Idag bestämde jag mig för att undersöka vad dessa uppdrag egentligen bestod i och döm om min förvåning när jag insåg att han, istället för att vila i hundhagen, patrullerade hela gården - inklusive hundrundan och hönsens och katternas territorium. Spike började sin rundvandring med att gå större delen av hundrundan där han nogsamt rotade fram kattbajset som jag någon halvtimme tidigare hindrat honom från att äta upp. Därefter fortsatte han över gården där han stannade till utanför hundhusdörren och med god aptit åt upp katten Bettans mat. Han fortsatte förbi pensionatets hundgårdar och stannade och pinkade på två av grindarna innan han försvann runt hörnet, i riktning mot hönsen...Eftersom jag inte längre kunde följa hans rond inifrån huset så rusade jag ut, sprang över gården och in i hundhuset och hann precis lagom till ett passligt fönster för se Spike avsluta kattskål nummer två, tillhörande de icke handtama katterna som tillsammans med hönsen håller till på baksidan av gården. Hönsen kacklade såklart oerhört upprört vilket verkade påminna Spike om efterrätten - ägg! Jag såg honom kliva uppför rampen och vidare in i hönshuset...Sedan var jag bara tvungen att stoppa honom och avslöjade honom därmed mitt i akten - d.v.s. med ett ägg i munnen! Han blev förstås lite överraskad av mitt uppdykande men tog inte mer illa vid sig än att han vid något tillfälle, utan att jag upptäckte det, lyckades nappa åt sig ägget igen. Jag upptäckte inte stölden förrän jag hade avlämnat honom i hans rymningssäkra 'tigerbur' men med tanke på äggets sargade tillstånd gav jag efter och lät Spike få den efterrätt som han så väl förtjänade...;-)

Presentation av Tom

Eftersom denna bloggen i första hand kommer att handla om våra hundar så tänkte jag ge varje hund en kort presentation och startar förstås med Tom, godk. vallh. Boomtown Introduction, vår första stora stolthet ;-) Tom är född 1994 och han och hans 7 syskon inledde därmed kennel Boomtown.
Vi hade inte planerat att behålla någon hanvalp i denna kullen, men eftersom Tom alltid valde att ligga kvar i sitt favorithörn i köket (som han valde redan som späd valp) hann han aldrig upptäckas av någon valpspekulant...Efter 12½ år ligger han fortfarande kvar på favvisplatsen och vi är förstås mycket tacksamma att han valde att stanna hos oss - en friskare, mysigare och mer framgångsrik hund kan man näpperligen önska sig. Tom har under sin karriär lyckats med en bedrift som är få beardisar förunnat. Tillsammans med husse (Calle) lyckades Tom, efter mycket tandgnissel och ett försvarligt antal försök, erhålla titeln godkänd 'vallhunsprov'. Bättre än så kan det inte bli! Endast 8-9 beardisar har ännu så länge klarat den prestationen. Dessutom har Tom fått certifikat på skönhetsutställning och godkänt karaktärprov, alltid med godkänt skottprov! Dessa tre meriter blev också de intäckningar som behövdes för att erhålla SBC:s då nyinstiftade 'Allroundbeardisplakett' och år 2000 tillhörde han den första omgången beardisar som tilldelades plaketten. På den tiden var plaketten stor, fin och påskostad och det kändes viktigt att ta emot den! Idag, några år och plaketter senare, har den decimerats betydligt och med tanke på att reglerna gjorts mer populistiska (läs enklare!) iom en ny 'light-version' så lär plaketterna bli ännu mindre i takt med det ökande antalet sökande hundar...Men det är ju inte storleken som räknas, eller vad det är man brukar säga ;-) Personligen tror jag inte att man gör varken rasen eller någon annan någon tjänst genom att sänka kraven på Allroundbeardisplakettens olika 'intäckningar'.

Tom har varit Calle trogna vallhund sedan många år tillbaka och deltog på sitt sista 'SM i fårvallning för bearded collie' så sent som 2005, då drygt 11 år gammal. Under ett av sommarens vallningsläger 2006 uppvisningsvallade han under stort jubel för sista gången och visade då på ett imponerande vis att han fortfarande hade full koll på situationen. Om jag minns rätt så finns det fina bilder på honom från det tillfället på Alvskogens hemsida (månadsbilder juli-06), www.alvskogens.se.

Tom drabbades av en allvarlig infektion hösten 2006 och vi trodde att vi skulle mista vår gamle gosse. Med hjälp av anabola steroider, penicillin och cortison och en avsevärd mängd barnmat på burk (som var den enda 'mat' hans mage tålde under två kritiska veckor - favoriten var hälleflundra med ris och vit sås, ekologisk förstås ;-) blev han sakta men säkert starkare. Idag är han helt återställd och skulle mer än gärna hänga med på ett vallträningspass, men där går gränsen även för en pigg 85-åring.
Att Tom är alfahanen i familjen är det ingen av de andra hundarna som tvivlar på. Han styr sitt rike vänligt men bestämt och rättvisa är hans rättesnöre. Han försvara sin flock i alla lägen och t.o.m. Grimm (som Tom inte har någon respekt för...) kan känna sig trygg.

Vi fick idag det sorgliga beskedet att en bekant beardiskille gått ur tiden och blev smärtsamt påmind om att allting har ett slut. Hoppas att det dröjer länge ännu...

Dagens citat...

"Sakta men säkert kommer man att tvingas inse att den enda orsak som finns bakom de uppenbara genetiska problem som så många hundraser dras med är uppfödarnas bristande insikter om villkoren för en sund avelsverksamhet och åtföljande missbruk av avelsdjur."

Per-Erik Sundgren 2007-02-11

Snö & kallt...

Äntligen har vi lite minusgrader - idag med strålande sol. Ska bli skönt med en gnistrande vit hundrunda...