Tänk vilka fina intentioner man kan ha vad gäller bloggskrivande så länge man är ovetande om vad som komma skall...
Vi har varit med om det mest fantastiska man kan tänka sig såsom varande passionerad hunduppfödare - vi har upplevt hur det är att ha två jämngamla kullar samtidigt. Två jämngamla kullar som sammanlagt innehöll 19 underbara valpar. 19 underbara valpar som de första veckorna (då jag fortfarande skrev blogg...)inte gjorde så mycket väsen av sig men som i takt med att de växte visade sig ta hela min tid och lite till i anspråk. Smärtminnet är ju kort och minnet av de ca 3000 högarna och de minst lika många pölarna har redan börjat blekna. Nu saknar man de 19 små pockande, bitande och pussande valparna som kom rusande för att hälsa och umgås så snart man visade sig.
Alla underbara och förväntansfulla valpägare har också varit ett stort plåster på saknadssåren och jag tror mig vara ganska säker på att samtliga valpar verkligen har hittat rätt hem! Vi ser nu fram emot att fullständigt dränkas i valprapporter och de första rapporterna har förstås redan hunnit komma. Samtliga är av god art och precis som vi antog så har våra småttingar nu fullt upp med att utforska sin nya miljö och lära sig hur man bäst duperar sina nya människor ;-)
Vi har nu fyra ljuvliga valpar kvar i huset (varav en fortfarande söker hem) och tillvaron har förstås förändrats dramatiskt både för mig och alla valparna. På mindre än en vecka har valpgänget decimerats med 15 valpar och det är förstås en mer eller mindre chockartad upplevelse för mig. För kvarvarande valpar är det förmodligen en lättnad att slippa trängas överallt och för de redan levererade valparna har det öppnat sig en helt ny värld, färdig att utforskas...Det är värst för mig alltså!
Det är tur att vi har nästa planerade kull inom räckhåll - vi håller tummarna för att det blir ännu en stor och frisk kull!
Ha en bra dag.
Hälsningar Sussie, ej avskräckt men med nya perspektiv ;-)
onsdag 2 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja tenker det ble litt tomt i huset, her er det ialletilfelle ikke tomt lenger, idag har nemlig mia funnet tonen med nabojenten og det var virkelig stor kjerlighet begge veier, de har lekt så det holder....
...jeg sitter på jobben og bare verker etter å kunne kjøre sydover for å hente Biko....Nå er det 4 dager igjen, det blir spennende:)
Skicka en kommentar