Tankar mellan valplådaorna

Ännu så länge lyser friden över de båda valplyorna och jag är medveten om att det bara är en tidsfråga innan de små liven kommer att uppta all min tid , d.v.s. inte bara den s.k. fritiden.
Personligen har jag per definition inte längre någon sådan. Fritid alltså. Eller så är det det enda jag har...Det som jag tidigare ansåg vara fritid (gå på puben, unna sig sovmorgon, umgås med vänner 'live' (inte bara via mail) m.m.) upphörde i samband med att vi 'plötsligt' hade hade fyra egna hundar i huset och fyra nybyggda platser på pensionatet.
Det tog mig några frustrerade år att inse att det helt enkelt inte existerar någon ev. gräns mellan jobb och fritid för min del, vilket förstås har både sina för- och nackdelar. Fördelen är bl. a. att man bestämmer över sin egen tid, vilket i min värld innebär att hundarna, både de nuvarande 26 egna och de upp till 9 hundgästerna på pensionatet, är de som i slutändan bestämmer hur min dag ska se ut - ibland in i minsta detalj...Nackdelen å andra sidan är att man aldrig slutar jobbet för dagen eftersom man ansvarar för massor med hundars väl och ve även efter klockan 17.00.
Ni förstår väl själva hur svårt jag har det antar jag...;-)

Från det ena till det andra så har Meg och Foxy börjat återuppta vissa av sina gamla, väl inarbetade vanor. Särskilt de vanorna som aktiveras inför och under hundrundan...Då går det mesta ut på att komma först ut genom ytterdörren och i samma sekund som jag påbörjar själva ordet, va....(som i varsågod), så rusar först Meg ut, tätt följd av Foxy. Så fort båda är utanför dörren så tar en uppsjö av väl inarbetade ritualer över som i all korthet går ut på att Meg hoppar på Foxy och biter henne i ryggpälsen eller i svansen. Efter det jagar Foxy efter Meg genom grindhålet och en vild, men ganska vänligt sinnad jakt utförs kors och tvärs i hundrundan. Plötsligt tröttnar Meg - jag misstänker att Foxy kan upplevas som lite 'stötig' i längden - och går resten av rundan tillsammans med mig. Alltmedan Foxy gör små framstötar och hoppas på ännu en jakt ;-)
På det viset går det nästan alltid till när just den sammansättningen av hundar går ut utan resten av flocken. Med tanke på att vi har sju vuxna hundar blir det en faslig massa möjliga kombinationer som i sin tur yttrar sig på helt olika vis beroende på vilka hundar som ingår just då. Grupperingen skiftar beroende på om vi har någon tik som löper, om vi har någon gammal eller sjuk hund att ta hänsyn till, om vi har halvvuxna valpar, om vi har någon inlånad tik boende i huset eller om vi har lånat ut en av våra hundar till någon behövande kamrat m.fl. anledningar...Jag känner till de grundläggande rutinerna hos de flesta av våra hundkombinationerna, trots det slutar man förstås aldrig att förundras över beteende som ibland förefaller tämligen obegripliga för oss oinvigda tvåbeningar...