Laget är intakt

Nu har friden lagt sig på 'vinden'. Foxys elva valpar har snart hunnit bli ett helt dygn och börjar få lite koll på det här med lokaliseringen...Istället för att börja gny så snart de kommer några cm 'vilse' i lådan, tar de nu itu med problematiken utan gnissel. Är man frusen eller hungrig så kravlar man sig i riktning mot sin mat- och värmekälla, d.v.s. mamma Foxy. Är man svettig och proppmätt, så kravlar man utom räckhåll en stund, eller nöjer sig med värmen från första bästa syskonklump man råkar stöta på. Är valpen fortfarande det minsta frusen så borrar den sig målmedvetet neråt i syskonhögen - målet verkar vara att komma underst - och väcker därigenom sina syskon som nu är hungriga efter sin vilostund och börjar söka sig mot mat- och värmekällan...Eftersom valpen blir både hungrig, trött och nödig av att kravla runt är det snart dags att söka sig tillbaka till mamman (och de tio syskon...) för en stunds vila och ungefär på det viset förflyter dagarna ;-) Det finns inte så mycket att göra när man varken kan se, höra eller gå, men tiden går snabbt och det är lika bra att njuta av lugnet så länge det varar.
Foxy verkar mycket nöjd med sin nya mammaroll och har lämnat lådan sammanlagt ett par minuter sedan valparna föddes. Det är under dessa minuter man ska hinna byta underlag och tidningar och inspektera och väga valparna...Ventapad- och tidningsbytet har vi hunnit med men vägningen får nog vänta ett tag - det är alldeles för tidsödslande (och stressfullt för mamman) att väga 11 valpar och anteckna 11 valpvikter. Hur ska man sedan veta vilken av valparna som vägde hur mycket, när man knappast har koll på vilka valpar som har vilket kön...;-) Vi kommer förstås att lära känna våra valpar väldigt väl under deras första åtta veckor, men just nu känns det inte så viktigt med individkontakten. Nu är det laganda som gäller och vad jag kan se på valparna så verkar den fungera utmärkt ;-)
I en kull med elva valpar finns det oftast ingen valp som är exeptionellt stor - det säger sig nästan själv...Däremot är det fullt naturligt att det föds valpar som p.g.a. sin placering i livmodern har haft sämre näringstillförsel och därför är märkbart mindre än sina syskon vid födseln. Dessa valpar brukar ha vuxit ikapp sina syskon när det är dags för leverans och vid vuxen ålder kan samma valp dessutom mycket väl ha vuxit förbi samtliga kullsyskon och stoltsera som 'störst i kullen' ;-)

Foxys valpar är jämna i både storlek och teckning och det kommer att ta ett par dagar innan man utrönat vem som är vem...Några är förstås redan lättidentifierade, t. ex. 'den största bruna hanen', 'den svarta hanen med svart ansikte', 'den minsta svarta hanen' och ev. 'tiken med bredast krage' (vilket förutsätter att jag först könsbestämmer valpen eftersom ett par av bröderna har samma teckning ;-) Men sedan är det sju valpar kvar...Ett överkomligt problem som jag med glädje ska ta mig an!

Meg går fortfarande omkring och ser ut som en stor aubergin (till skillnad från Foxy som mer liknade en välfylld, ovanligt gullig fästing strax före valpningen). Hon pustar och stånkar mer än vanligt och aptiten har blivit sämre, men f.ö. mår hon utmärkt. Tempen vinglar fram och tillbaka och vi väntar med spänning på att den ska sjunka ordentligt för att sedan stiga inför valpningen. Inom ett dygn kanske...;-)