Eftersom denna bloggen i första hand kommer att handla om våra hundar så tänkte jag ge varje hund en kort presentation och startar förstås med Tom, godk. vallh. Boomtown Introduction, vår första stora stolthet ;-) Tom är född 1994 och han och hans 7 syskon inledde därmed kennel Boomtown.
Vi hade inte planerat att behålla någon hanvalp i denna kullen, men eftersom Tom alltid valde att ligga kvar i sitt favorithörn i köket (som han valde redan som späd valp) hann han aldrig upptäckas av någon valpspekulant...Efter 12½ år ligger han fortfarande kvar på favvisplatsen och vi är förstås mycket tacksamma att han valde att stanna hos oss - en friskare, mysigare och mer framgångsrik hund kan man näpperligen önska sig. Tom har under sin karriär lyckats med en bedrift som är få beardisar förunnat. Tillsammans med husse (Calle) lyckades Tom, efter mycket tandgnissel och ett försvarligt antal försök, erhålla titeln godkänd 'vallhunsprov'. Bättre än så kan det inte bli! Endast 8-9 beardisar har ännu så länge klarat den prestationen. Dessutom har Tom fått certifikat på skönhetsutställning och godkänt karaktärprov, alltid med godkänt skottprov! Dessa tre meriter blev också de intäckningar som behövdes för att erhålla SBC:s då nyinstiftade 'Allroundbeardisplakett' och år 2000 tillhörde han den första omgången beardisar som tilldelades plaketten. På den tiden var plaketten stor, fin och påskostad och det kändes viktigt att ta emot den! Idag, några år och plaketter senare, har den decimerats betydligt och med tanke på att reglerna gjorts mer populistiska (läs enklare!) iom en ny 'light-version' så lär plaketterna bli ännu mindre i takt med det ökande antalet sökande hundar...Men det är ju inte storleken som räknas, eller vad det är man brukar säga ;-) Personligen tror jag inte att man gör varken rasen eller någon annan någon tjänst genom att sänka kraven på Allroundbeardisplakettens olika 'intäckningar'.
Tom har varit Calle trogna vallhund sedan många år tillbaka och deltog på sitt sista 'SM i fårvallning för bearded collie' så sent som 2005, då drygt 11 år gammal. Under ett av sommarens vallningsläger 2006 uppvisningsvallade han under stort jubel för sista gången och visade då på ett imponerande vis att han fortfarande hade full koll på situationen. Om jag minns rätt så finns det fina bilder på honom från det tillfället på Alvskogens hemsida (månadsbilder juli-06), www.alvskogens.se.
Tom drabbades av en allvarlig infektion hösten 2006 och vi trodde att vi skulle mista vår gamle gosse. Med hjälp av anabola steroider, penicillin och cortison och en avsevärd mängd barnmat på burk (som var den enda 'mat' hans mage tålde under två kritiska veckor - favoriten var hälleflundra med ris och vit sås, ekologisk förstås ;-) blev han sakta men säkert starkare. Idag är han helt återställd och skulle mer än gärna hänga med på ett vallträningspass, men där går gränsen även för en pigg 85-åring.
Att Tom är alfahanen i familjen är det ingen av de andra hundarna som tvivlar på. Han styr sitt rike vänligt men bestämt och rättvisa är hans rättesnöre. Han försvara sin flock i alla lägen och t.o.m. Grimm (som Tom inte har någon respekt för...) kan känna sig trygg.
Vi fick idag det sorgliga beskedet att en bekant beardiskille gått ur tiden och blev smärtsamt påmind om att allting har ett slut. Hoppas att det dröjer länge ännu...
Vi hade inte planerat att behålla någon hanvalp i denna kullen, men eftersom Tom alltid valde att ligga kvar i sitt favorithörn i köket (som han valde redan som späd valp) hann han aldrig upptäckas av någon valpspekulant...Efter 12½ år ligger han fortfarande kvar på favvisplatsen och vi är förstås mycket tacksamma att han valde att stanna hos oss - en friskare, mysigare och mer framgångsrik hund kan man näpperligen önska sig. Tom har under sin karriär lyckats med en bedrift som är få beardisar förunnat. Tillsammans med husse (Calle) lyckades Tom, efter mycket tandgnissel och ett försvarligt antal försök, erhålla titeln godkänd 'vallhunsprov'. Bättre än så kan det inte bli! Endast 8-9 beardisar har ännu så länge klarat den prestationen. Dessutom har Tom fått certifikat på skönhetsutställning och godkänt karaktärprov, alltid med godkänt skottprov! Dessa tre meriter blev också de intäckningar som behövdes för att erhålla SBC:s då nyinstiftade 'Allroundbeardisplakett' och år 2000 tillhörde han den första omgången beardisar som tilldelades plaketten. På den tiden var plaketten stor, fin och påskostad och det kändes viktigt att ta emot den! Idag, några år och plaketter senare, har den decimerats betydligt och med tanke på att reglerna gjorts mer populistiska (läs enklare!) iom en ny 'light-version' så lär plaketterna bli ännu mindre i takt med det ökande antalet sökande hundar...Men det är ju inte storleken som räknas, eller vad det är man brukar säga ;-) Personligen tror jag inte att man gör varken rasen eller någon annan någon tjänst genom att sänka kraven på Allroundbeardisplakettens olika 'intäckningar'.
Tom har varit Calle trogna vallhund sedan många år tillbaka och deltog på sitt sista 'SM i fårvallning för bearded collie' så sent som 2005, då drygt 11 år gammal. Under ett av sommarens vallningsläger 2006 uppvisningsvallade han under stort jubel för sista gången och visade då på ett imponerande vis att han fortfarande hade full koll på situationen. Om jag minns rätt så finns det fina bilder på honom från det tillfället på Alvskogens hemsida (månadsbilder juli-06), www.alvskogens.se.
Tom drabbades av en allvarlig infektion hösten 2006 och vi trodde att vi skulle mista vår gamle gosse. Med hjälp av anabola steroider, penicillin och cortison och en avsevärd mängd barnmat på burk (som var den enda 'mat' hans mage tålde under två kritiska veckor - favoriten var hälleflundra med ris och vit sås, ekologisk förstås ;-) blev han sakta men säkert starkare. Idag är han helt återställd och skulle mer än gärna hänga med på ett vallträningspass, men där går gränsen även för en pigg 85-åring.
Att Tom är alfahanen i familjen är det ingen av de andra hundarna som tvivlar på. Han styr sitt rike vänligt men bestämt och rättvisa är hans rättesnöre. Han försvara sin flock i alla lägen och t.o.m. Grimm (som Tom inte har någon respekt för...) kan känna sig trygg.
Vi fick idag det sorgliga beskedet att en bekant beardiskille gått ur tiden och blev smärtsamt påmind om att allting har ett slut. Hoppas att det dröjer länge ännu...
1 kommentar:
Vilken fantastiskt fin presentation av Tom. Visst går åren alldeles för fort och ett hundliv är alltför kort men han hänger nog med länge än Tom.Jag minns än idag hur flott han vallade i augusti när jag fotade honom och som avslutning vallade men tittade på fotografen som för att säga"Får du verkligen med allt på bilden nu" men dessa bilder finns på alvskogens.com inte .se Hälsar Christina
Skicka en kommentar